Portugisisk vattenhund är en mycket gammal ras. Det finns tecken som tyder på att den kan dateras tillbaka till omkring 600-talet före Kristi födelse. Vattenhunden har fått sitt namn på grund av dess arbetsområde.
På fiskebåtarna fanns det oftast en eller två hundar som vaktade båten och redskapen, och som kunde apportera fisk, eller annat som föll över bord.

Den portugisiska vattenhunden kan ha varit Romarrikets ”Lion Dog”. År 1297 skrev en munk om hur en sjöman blivit räddad ur hög sjö utanför en portugisisk by av en hund med svart, strävt, långt hår, klippt från sista revbenet och med en tofs på svansspetsen. Den beskrivningen illustrerar pälsen och klippningen av dagens vattenhund.

Den historiska klippningen har en praktisk betydelse.
"Tröjan" fungerar både som flytväst och som isolering runt hjärta och lungor, medan bakdelen skall vara så smidig som möjligt. Håret i ansiktet klipps bort för att inte hindra synen vid simning.

Rasen tros ursprungligen komma från inre Asien när den landade i Portugal, där togs dess vilja för vattenarbete tillvara och utvecklades av fiskarna.
Den vaktade även sin husses båt och dess redskap och mottog samma betalning som en vuxen fiskare, dvs. fiskar.
När det inte var fiskesäsong, gick hundarna tillsammans med fåren och livnärde sig främst på vilda kaniner.

Den portugisiska vattenhunden var tidigare en vanlig syn kring fiskebåtarna runtom den Portugisiska halvön. Numera finns de i störst antal på Algarvekusten.

Tidigare hade varje fiskebåt en eller flera vattenhundar stolt stående i stäven, noggrant iakttagande när näten halades ombord.
Antalet vattenhundar bestämdes av båtens storlek.
Tålmodigt väntade hunden på att en fisk skulle försöka fly, då den utan kommando omedelbart dök i vattnet för att hämta tillbaka den flyende fisken.

Dessa beundransvärda dykegenskaper användes även till att apportera trasiga linor och tappade redskap, ner till ett djup av 6 meter.

Även i Spanien användes dessa hundar i stort antal. Spanjorerna nyttjade hundarna till att föra meddelanden mellan båtarna, och från båt till land när den Spanska Armadan seglade i engelska vatten.

Vattenhundens starka, musklade ben och skuldror, tillsammans med dess häpnadsväckande starka, piskliknande svans, gör det möjligt för den att simma avsevärda distanser. Sträckor på upp till 8 km i tempererat vatten är dokumenterade.

Under denna tid hade den portugisiska vattenhunden möjlighet att blanda sig med andra raser i England och Irland. Man räknar vattenhunden som stamfader till de gamla engelska retrievrarna, flat- och curly coated retriever.
I Irland har rasen påverkat dagens Kerry Blue Terrier.

På 1600- och 1700-talet fiskade portugisiska fiskare på de rika fiskebankerna utanför New Foundland.
När fiskarna var i land med sina hundar, parade sig hundarna med de inhemska tikarna som indianerna hade. Då avkommorna av dessa hundar var mycket glada i vattenarbete, lät indianerna para dessa med varandra och en ny ras uppkom, St. John-hunden.

Efter att engelsmän blandande in St. Bernhardshundar uppkom den moderna New Foundlandshunden. Denna hund blev för stor och tung för en del av vattenarbetet men inblandning av spaniel fick ner storleken till en lämpligare nivå.

Den portugisiska vattenhunden fanns även i Portugisiska kolonier runt om i världen, där de än idag lever kvar.
PVH tros finnas inblandad i alla idag vattenapporterande raser.
Då den är uppfödd endast för vattenarbete gör det rasen till den mest mångsidiga simmaren och dykaren inom alla hundraser. 

Under den senare delen av 1800-talet förbättrades nätteknologin, kommunikationen mellan båtarna och mellan båtar och land, och vattenhunden var ej längre var nödvändig på båtarna på samma sätt som tidigare.
Detta medförde att antalet individer föll drastiskt. År 1903 uppskattades antalet vara 110 och 1934 var antalet 105 individer.

Vid denna tidpunkt blev skeppsredaren Vasco Bensaude, med kennelnamnet Algarbiorum, intresserad av rasen och började år 1937 föda upp valpar. Han sålde dock inga valpar utan gav möjligen bort några som presenter.
Hans avelsarbete är baserat på Leaõ, en hund som han hade köpt från en fiskare.
Rasstandarden är baserad på denna hanhund. Efter Vasco Bensaudes död, fick den berömda tjurfäkterskan Conchita Branco de Citron överta alla hans hundar.

Hon fortsatte hans arbete under kennelnamnet do Al Gharb.
Några få av hennes hundar såldes till USA, men flertalet blev dödade i samband med den Portugisiska revolutionen 1974, varefter Conchita flydde till Brasilien.

Dr Anthony Cabral, en vän till Vasco Bensaude, hittande några hundar på landsbygden och påbörjade sitt avelsarbete av rasen. Han hade sin första kull 1958.
Han fortsatte att föda upp valpar också efter revolutionen för att bevara rasen för eftervärlden.
Även han tillvaratog bortkomna, ägarlösa hundar som han använde i sitt avelsarbete.

Taro torde vara den bäst kända av dessa. Dr Anthony Cabral har kennelnamnet Alvalade. När Dr Cabral gick bort, delades hans hundar mellan dåvarande kennelflickan Carla Molinari, kennel do Vale Negro, och vännen Sally Starte, kennel do Condinho. 

Dessa två vänner, Vasco Bensaude och Anthony Cabral, har båda räddat rasen från utrotning, men vid två olika tillfällen och med olika blodslinjer. Dessa två män har för alltid skapat sin plats i vattenhundens historia.

Dagens Vattenhundar har så gott som helt förlorat sin betydelse för Portugals fiskare, men de har fortfarande simhud mellan tårna och har en väldigt stark vatteninstinkt.

Rasen kommer till Sverige
År 1980 importerades den första portugisiska vattenhunden till Sverige.
Tikens namn var Foursome’s Primavera. Hon var en brun tik född i Norge med härstamning direkt från Portugal och USA.
Denna tik parades med sin bror, Foursome’s Pescador och en kull om sju valpar blev den först födda i Sverige. Kombinationen gjordes om senare, med två valpar som resultat.
Ägaren till Primavera importerade därefter hanhunden Cartmel Devil’s Storm från England. Han var fallen direkt efter två Alvalade-hundar. Cartmel Devil’s Storm lämnade endast fyra valpar där ingen gått i avel.

Fram till 1995 föddes endast ett fåtal kullar varje år, men därefter började registreringssiffrorna så sakta öka fram till början av detta decennium då antalet registrerade hundar per år har stigit i hastig takt.
År 2005 fanns det uppskattningsvis cirka 700 vattenhundar i Sverige.

Vardag med vattenhund
En vattenhund är mycket tålmodig mot barn och andra djur, vilket gör den lämplig som familjehund. Den älskar att vara i händelsernas centrum. Där det är som mest livat, där finner man sin vattenhund. Där barnen springer och ramlar över den, envisas den med att ligga kvar, med ett vakande öga över allt som sker.

Ofta är hunden en pålitligt barnvakt, som inte låter småbarn lämna tomten utan en vuxens tillsyn. Den älskar att busa och är med på alla upptåg man kan hitta på. Det viktiga för en vattenhund är att den får vara med.
Dra en pulka på vintern är lika roligt som att bada på sommaren, en stilla promenad eller en snabb cykeltur likaså. Det är dessutom ganska mysigt att bara ligga i soffan och lata sig framför TV:n och bli kliad på magen.

En vattenhund tittar gärna på TV eller sitter i ett fönster och följer med i vad som sker utanför. Jaga kan vara kul ibland och även de olika bruks- och lydnadsgrenarna, inte minst agility som inkluderar både fart och fläkt. Vad som är ett måste för en hund av denna ras, är möjligheten till fritt springande i naturen flera gånger varje vecka.

Temperamentsmässigt ska en vattenhund vara godmodig och vänlig, oftast utan att vara överdrivet förtjust i främmande människor. Det är en utpräglad familjehund, som är oerhört lojal.

Den uppfattas av rasentusiaster som mycket intelligent, då den snabbt kan genomskåda ditt och andras beteende. Vattenhunden har även en väl utvecklad förmåga att lära av andra hundar. Detta kan den medvetet utnyttja för att genomföra någonting som den vill eller inte vill göra.

Vattenhunden är ingen skällig ras men de är ofta ljudliga. De hälsar gärna med pip, visslingar och morrljud. Detta får inte tolkas som aggressivitet, utan är en del av rasens sätt att visa glädje.

En vattenhund ger sig normalt inte in i slagsmål med andra hundar utom när den är tvungen. Den ska undvika slagsmål så långt som det är möjligt, då flera hundar ska kunna samarbeta på en liten båt.
Blir den däremot attackerad, backar den inte utan slåss för att vinna. Man kan således känna sig trygg i sällskap med en vattenhund, då den inte skulle tillåta någon av familjens medlemmar att komma till skada.

Vattenhunden kan vara en lämplig hund även för en oerfaren hundägare, även om det är en ras med stark vilja, stor intelligens och enorm uppfinningsrikedom.
Om man börjar tidigt med att i lugn och ro tydligt visa valpen vilka regler som gäller får man sällan några lydnadsproblem. Men den som funderar på att köpa en vattenhund och inte har haft hund tidigare, bör gå åtminstone en grundkurs i vardagslydnad.

Vad man aldrig får glömma är rasens mångåriga historia. En vattenhund skulle kunna utföra sina uppgifter utan kommando och kan därför vara ganska egensinnig om den vill. Motivationen måste vara stor om den ska utföra sina arbetsuppgifter på ett, för oss, tillfredsställande sätt.

Det medför att den inte är lika lätt att träna som en hund av utpräglad bruksras.
En vattenhund lär fort och därmed ledsnar den fort. Man måste därför vara utrustad med en stor portion tålamod och humor om man vill nå långt med sin hund inom de olika bruks- eller lydnadsgrenarna.

En portugisisk vattenhund går bra att ha som renodlad sällskapshund, men de allra flesta portugisiska vattenhundar är mycket förtjusta i aktiviteter och kräver en hel del uppmärksamhet annars finns risken att den hittar på hyss.

Det är många som tränar och tävlar med sina vattenhundar, både i bruksgrenar, agility och i utställningsringarna. 1994 fick rasen sin första räddningshund, och vi kan ståta med Europa- och Världsvinnartitlar i utställningssammanhang.
Internationellt finns det vattenhundar som arbetar som blindhundar, narkotikahundar, terapihundar samt servicehundar.

BRA ATT VETA
Utseende – Storlek
Portugisisk vattenhund är en mellanstor ras, en vuxen hund väger ca 18–25 kg. Mankhöjden enligt rasstandarden är för hanhund 50-57 cm, med idealhöjd 54 cm och för tik 43-52 cm, med idealhöjd 46 cm.
Vattenhundarna skall vara proportionerligt byggda, kraftiga och muskulösa.

Utseende – Päls
Vattenhundarna kan ha olika sorters päls, allt ifrån ganska lång, vågig och lätt glansig, till den krulliga varianten som har kortare, mer strävt hår, som bildar kompakta lockar. Pälsen får vara helt svart eller brun, eller dessa färger kombinerat med vitt. Även enstaka helvita exemplar finns.

Det finns även portugisiska vattenhundar som föds med inkorrekt päls.
Pälsen är då helt annorlunda. Den vågiga varianten påminner närmst om setter- eller bordercolliepäls och den krulliga om en curly coated retriever.
Det är ett genetiskt fel, troligen med recessiv arvsgång, som inte på något vis påverkar hundens hälsa.

Däremot är det inte så stor idé att ställa ut en felpälsad vattenhund, då det är ett diskvalificerande fel. Ett diskvalificerande fel hindrar inte hunden från att delta på utställning, med diskvalificerar hunden från att få ett pris.
Hunden bör inte användas vidare i avel, då det inte är önskvärt att sprida de felaktiga generna vidare.

Utseende – Klippning
Den traditionella klippningen, som också är den som gäller vid utställningar i Sverige och övriga FCI-anslutna länder, innebär att håret på nosen, bakdelen och större delen av svansen klipps mycket kort, övrig päls inkl den yttersta tredjedelen av svansen lämnas oklippt.

Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när de användes som brukshundar i Portugal.
Det finns en förklaring till varför de klipptes just så: bakdelen - för att ge hunden större rörelsefrihet vid simning, nosen - för att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker.
Huvud och bål lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ samt för att fungera som flythjälp, frambenen lämnas oklippta, som skydd då hunden med egen kraft skulle kunna ta sig upp i båten. Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder.

Allergihund?
Det finns ingen möjlighet att lämna garantier till allergiker, men denna ras anses vara allergivänlig. Detta främst p.g.a. att den saknar underull och fäller sparsamt.

Sjukdomar
Liksom de allra flesta hundraser är även den portugisiska vattenhunden drabbad av en del sjukdomar. Rasklubben tillsammans med uppfödarna arbetar aktivt för att försöka minimera dessa. Detta innebär naturligtvis inte att alla valpar är garanterat friska, men det ger den lilla valpen bättre förutsättningar att få leva ett långt och friskt liv.

Aktivering
Då rasen är aktiv och behöver mycket stimulans för att må bra är det viktigt med aktivering, både fysiskt och mentalt. För att hunden skall må bra behöver den ordentlig motion varje dag, och även en del hjärngymnastik.
Hitta gärna på problem för hunden att lösa, lär den lite trick och konster och låt den leta efter saker, det uppskattar de flesta vattenhundar.
Vattenhunden är en apporterande hund och den vill gärna bära föremål. Banna inte hunden när den hämtar vantar och skor för att bära, utan byt hellre ut mot ett föremål som den får bära. På sommaren är simning en idealisk form av träning för vattenhunden.

Som inom alla raser varierar arbetsviljan och motivationen mellan individerna. För att få en hund som passar dig så be uppfödaren om hjälp att välja rätt typ av valp. Väljer man att dela ditt liv med en portugisisk vattenhund bör man ha sinne för humor. De är lekfulla clowner som gärna driver både med sig själva och med andra.

Pälsvård
Redskap:
En stålborste som är medelhård.
En så kallad Pudelkam (En gles stålkam med ett ordentligt handtag).
En fintandad stålkam.
En karda att använda med sparsamhet. Den är till för de små knutor som kan bildas i pälsen.
En rejäl klotång (klipp klorna lite och ofta).
Ett milt hundschampo.

Vården av en valppäls är mycket liten och det kan luras. Pälsen börjar sällan tova före valpen börjar byta till vuxenpäls. Det är en jobbig tid. Tovorna kan komma slag i slag. Det är under denna tid viktigt att hålla hunden ren, då en ren päls tovar mindre än en smutsig. Borsta/kamma helt in på skinnet. Det är inte på ytan tovorna bildas.

Tovor
Så den trista biten, när det är tovor, vilket det kan vara mycket av under pälsbytet.
Man jobbar mest med den glesa kammen i tovor.
Börja med att frilägga tovan så gott det går. Därefter kammar och pillrar man, utifrån och in mot huden. Använd de främsta piggarna i kammen, inte hela kammen och kom ihåg att inte kamma, utan pillra och lirka.
Använd gärna en dusch flaska med vatten för pälsen ska hålla sig på plats när man arbetar.
Den blir inte så flygig om man duschar regelbundet, dessutom blir håren mer elastiska.

Om det är hårda, större tovor kan man klippa isär tovan. Klipp då i hårets växtriktning, alltså från huden och utåt.  Det finns en så kallad tovutredare att köpa. Denna ser ut som en kam med 9 vassa knivar. Med denna lirkar man sig in i tovan och sågar sig igenom. INTE KAMMA!  Detta löser upp tovorna så att det går bra mycket lättare att reda ut dem.

Det finns även olika typer av utredningslösningar att tillsätta tovan, vilka medför att håren lättare glider isär. Testa även att gnugga in lite vanlig oliv- eller rapsolja (den ska vara vegetabilisk) i tovan och red sedan ut den. Kan med fördel användas om hunden badas efteråt, då det annars gärna gör att hunden drar till sig smuts och smuts ger tovor.
Man kan ta den enkla vägen och klippa ner hunden riktigt kort. Pälsen kommer tillbaka även om det tar ett år. Men om man vill slippa att klippa hunden så är det ett, i vissa fall, drygt arbete att hinna hålla efter hunden.

Bad
Om hundens päls tovar lätt, kan det vara idé att tänka på hur man masserar in schampot. Gnuggar man i cirklar kan det bilda tovor. Försök istället att följa fallet på pälsen. Detta är naturligtvis individuellt för varje hund, man testar sig fram till vad som fungerar bäst på den hunden!

Hälsa
Portugisisk Vattenhund (PVH), är en jämförelsevis frisk hundras. Rasen har god reproduktionsförmåga och lätta valpningar.

Helhetsintryck
Hund av medelstorlek, proportionerligt byggd, robust och muskulös. Musklerna, som utvecklats genom regelbunden simning skall vara påtagliga.

Uppförande/karaktär
En hund med impulsiv läggning, viljestark, modig och med kamplust, liksom anspråkslös och outtröttlig. Den har ett allvarsamt, genomträngande och uppmärksamt uttryck, liksom utmärkt syn och gott väderkorn. Hund med exceptionell intelligens, som med påtaglig lätthet och glädje lyder varje order från sin husbonde.

Huvud
Huvudet skall vara kraftfullt och brett med goda proportioner.

Skallparti:
Skallen skall sedd i profil vara något längre än nospartiet och dess rundning framhävs mer i bakre än främre delen. Nackknölen skall vara väl markerad. Sedd framifrån skall hjässan vara välvd med lätt markerad mittfåra. Pannfåran skall vara markerad i 2/3 delar av hjässans främre del och ögonbrynsbågarna skall vara tydliga.

Stop:
Stopet skall vara väl markerat och ligga något bakom de inre ögonvrårna.

Nostryffel:
Nostryffeln skall vara bred med väl öppna näsborrar. Den skall vara välpigmenterad; svart hos hundar med svart, svart/vit eller vit pälsfärg. Hos bruna hundar skall den harmoniera med pälsfärgen.

Nosparti:
Nospartiet skall vara bredare vid basen.

Läppar:
Läpparna skall vara tjocka, speciellt framtill. Mungiporna skall inte vara synliga. Munhålan skall vara helt eller fläckvis svartpigmenterad eller mörkpigmenterad.

Käkar/tänder:
Käkarna skall vara starka, varken över eller underbett. Tänderna skall inte synas när munnen är stängd. Hörntänderna skall vara kraftigt utvecklade.

Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, något snedställda och sitta väl åtskilda. Formen skall vara rundad och ögonen skall varken vara framträdande eller insjunkna. Färgen skall vara brun eller svart. Ögonlocken skall vara tunna och ögonlockskanterna svart- eller brunpigmenterade beroende på pälsfärg. Tredje ögonlocket får inte synas.

Öron:
Öronen skall vara hjärtformade, tunna och ansatta väl ovanför ögonansättningen. Bortsett från en liten öppning bakåt skall öronen ligga väl an mot huvudet. Örontopparna skall inte nå nedanför käklinjen vid strupen.

Hals:
Halsen skall vara rak, kort, fint rundad med kraftig muskulatur och buren högt och stolt. Den skall vara smidigt ansatt och varken ha lös halshud eller dröglapp.

Kroppen
Manke:
Manken skall vara bred och inte framträdande.

Rygg:
Ryggen skall vara plan, kort, bred och väl musklad.

Ländparti:
Länden skall vara kort och jämnt övergå i korset.

Kors:
Partiet över korset skall vara välformat och endast svagt välvt och med knappt synliga höftbensknölar.

Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara bred och djup med långa och väl välvda revben. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.

Underlinje:
Buklinjen skall vara uppdragen i en elegant linje.

Svans:
Svansen får inte vara kuperad. Den skall vara medelhögt ansatt, tjock vid roten och avsmalna mot spetsen. Den skall inte nå nedanför hasleden. När hunden är uppmärksam skall svansen bäras väl böjd och dess främre del skall inte nå framför ländens mittpunkt. Svansen är till stor hjälp när hunden simmar eller dyker.

Extremiteter
Framställ:
Framstället skall vara starkt med raka ben.

Skulderblad:
Skuldrorna skall vara välvinklade med mycket väl utvecklad muskulatur.

Överarm:
Överarmarna skall vara starka, medellånga och parallella med kroppens medellinje.

Underarm:
Underarmarna skall vara välmusklade och långa.

Handlov:
Handlovarna skall ha kraftig benstomme och vara bredare framifrån än från sidan sett.

Mellanhand:
De skall vara långa och kraftiga. En svag vinkel är tillåten.

Tassar:
Tassarna skall vara runda och ganska platta. Tårna skall inte vara för högt välvda och inte för långa. Huden mellan tårna skall vara mjuk och väl behårad samt nå fram till tåspetsarna. Klornas färg skall överensstämma med pälsfärgen. Klorna skall inte nå ner till underlaget. Mittersta trampdynan skall vara mycket tjock, de övriga normaltjocka.

Bakställ:
Bakbenen skall vara kraftiga och bakifrån sett raka med långa, väl rundade skinkor. Lår: Låren skall vara kraftiga, medellånga och med mycket väl utvecklad muskulatur.

Knäled:
Knälederna skall ligga på parallell linje med kroppens medellinje.

Underben:
Underbenen skall vara välmusklade och långa samt vara parallella med kroppens medellinje. Vinkeln skall vara mycket tydligt markerad, i knä och hasled. Alla senor skall vara väl utvecklade.

Has:
Haslederna skall vara starka.

Mellanfot:
De skall vara långa och utan sporrar. En svag vinkel är tillåten.

Rörelser
Rörelserna skall vara fria. I skritt skall steget vara kort och livligt, i trav skall det vara lätt och rytmiskt och i galopp energiskt.

Päls
Pälsen skall vara ymnig med kraftigt hår som jämnt täcker hela kroppen utom i armhålor och ljumskar där det är tunnare. Underull förekommer inte. Den raskarakteristiska frisyren klipps när pälsen är fullt utvuxen. Pälsen klipps då kort på nospartiet, länden, flankerna och hela bakstället samt större delen av svansen. Endast på svansspetsen lämnas hellång päls som en plym.

Pälsstruktur:
Pälsen förekommer i två olika hårlag

1) Tämligen lång, vågig päls som är ganska mjuk och något glansig. Pälsen på hjässan skall vara upprättstående och på öronen skall den vara betydligt längre än öronlappen.

2) Kortare päls som är krusig och bildar cylindriska, kompakta lockar som är tämligen matta. På hjässan skall pälsen vara krusig som på kroppen men på öronen kan den vara vågig.

Färg:
Pälsen kan vara enfärgad eller ha en kombination av färger. Enfärgat kan vara svart, vitt eller i olika nyanser av brunt. Kombinerade färger kan vara svart eller brunt med vita tecken. De vita tecknen får dock inte överskrida 30%. Vit pälsfärg indicerar inte albinism förutsatt att nostryffel, mun och ögonlockskanter har svart pigment. Hos hundar med svart, vit eller svart och vit päls skall huden vara kraftigt pigmenterad, dvs blåaktig. Det skall inte finnas någon underull i pälsen.

Vikt

För hanhund:  
19-25 kg 

För tik:          
16 22 kg

Måttangivelser