Ingen vet hur gammal lapphunden är eller exakt varifrån den härstammar, men vi kan vara ganska säkra på att den är Nordens äldsta hundras! Mest troligt är att den följde med samerna, när dessa en gång vandrade med den vikande inlandsisen in över Nordkalotten. Den arktiska spetshunden utgör urtypen för våra lapphundsraser idag och även för samojedhunden. Man har funnit hundskelett ända från Komsakulturens tid, som daterats till minst 7000 år. Hunden på Nordkalotten var, från den tiden och långt in i vårt årtusende, enbart jakthund. Tamrenskötseln är inte så gammal som man skulle kunna tro. Ända fram till 1700-talet var vildrenen viktigare än tamrenen. Sett i ett längre historiskt perspektiv är alltså lapphunden en genuin jakthund och inte en vallhund, men skillnaden är inte så stor för nästan alla jaktspetsar är mycket lättlärda och lydiga och dessa var säkerligen bra ämnen till goda vallare. Men det var i egenskap av jakthund som den först tjänade människan. Samen jagade varg, vildren, hare, ripa, räv, utter, mård och björn för sin överlevnad. Så småningom under 1700-talets gång förändrades den gamla lapphundens arbetsuppgifter. Samerna blev bofasta och familjerna började hålla sig med tamrenar. Man hade ett 15-tal renar per familj och nu fick lapphunden även lära sig vakta och valla. Som vakthund har samerna haft en fantastisk hund som varnat vid minsta anledning. Den är mycket lojal mot sin familj och modig - ja, nästan till oförsiktighet. Den försvarade familjens renar mot varg i närområdena och genom sin slughet och oerhörda snabbhet vågade den inte bara driva vargen på flykt utan också gå till angrepp mot den.  Man vet också att samerna till och med kuperade svansarna på sina hundar, för att vargen inte skulle få grepp om hunden! Samerna skapade två typer av vallhundar, Finsk Lapphund och Lapsk Vallhund. Den finska lapphunden är en kompakt vakt- och närvallande hund och den lapska vallhunden en långdistansare, en långsträckt travare för långdistansvallningen. Ingen av raserna har samma användningsområde nu, som de hade förr, men de är så allsidiga att de väl funnit sin plats hos människan även som familjehundar. Exteriör Den finska lapphunden är en robust polarspets under medelstorlek, kraftig byggd med kort och stark rygg, endast något längre än hög. Alla färger är tillåtna. Mankhöjd för hane är 49 cm och för tik 44 cm, med tolerans +/-3 cm. Pälsen är lång, lurvig och tät, med raka, sträva täckhår och med den mjukaste underull, som är längre runt manen, på benens baksidor och längst på svans och "bakbyxor". Den "väldiga" svansen bärs ringlad över ryggen när hunden är i rörelse, men får hänga i vila. Temperament Den är intelligent, glad, arbetsvillig, lättillgänglig och mycket trogen. Den är sin herre lojal i alla situationer. Sinnet präglas dock av mjuka drag, utan att vara vekt. Den är godmodig, utan att vara passiv, eftersom den till naturen är mycket nyfiken. Utmärkande drag är dess följsamhet, ödmjukhet och kärvänlighet! En otrolig snabb och orädd hund. Den är också lite skarpare och snabbare i psyket än de andra raserna. En rolig och energisk hund, den vill att det ska hända saker hela tiden, men kan även koppla av och vila när den behöver det. Mycket läraktig, uthållig och väldigt tålig hund, även vaksam tillgänglig och arbetsvillig. I dag är den mer som en allroundhund. Man kan ha den till det mesta, som familjehund, agility, spår lydnad mm. Man möts av ett par milda, vänliga ögon och ett charmigt, vänligt sätt.