| Det finns sagor för olika
slags publik - somliga ansågs bäst lämpade för män, medan kvinnorna
hade sin egen repertoar, ofta kännetecknad av att sagornas
huvudpersoner där är av kvinnligt kön.
Vissa sagor brukade man berätta
under pauserna i arbetet på åkern och äng, andra odlades i familjekrets, en kring aftonbrasan, andra åter hörde
bättre hemma i
soldatbivacken eller i skräddarens verkstad.
När man talar om folksagor
brukar man för det mesta avse de båda sorter som kallas undersagor och
novellsagor. Undersagorna utspelas i en fantastisk sagovärld där gränsen
är upphävd mellan människor och djur och scenen vimlar av övernaturliga
motståndare i form av jättar, troll och drakar.
Novellsagorna är något
mera realistiska. Medan hjälten i en undersaga kanske vinner
prinsessans hand genom att med sitt magiska svärd hugga alla nio
huvudena av en drake, så når han i en novellsaga samma mål genom att
exempelvis lura ut var någonstans på kroppen prinsessans hemliga födelsemärke
sitter.
Till slut får man inte glömma
bort myterna, folkdiktens aristokrater, de urgamla, religiöst betonade
berättelser som gav våra förfäder en sorts kunskap, om t ex hur världen
skapats eller människorna kommit till.
|