Djur

Djursagan leder oss tillbaka till en kulturnivå där människan i många avseenden måste ha känt sig underlägsen de andra djuren och antagligen gärna fantiserade om möjligheten att kunna utnyttja deras egenskaper till sin fördel.

Det är inte en tillfällighet att djuren i undersagorna oftast uppträder som kompisar eller som älskarinnor/älskare till sagornas mänskliga hjältar och hjältinnor, för det där är funktionen 
som ligger publikens och berättarnas förställningsvärld närmare än att i fabelstil fantisera kring djurens beteende sinsemellan.

Undersagornas djur bär dessutom vanligtvis på magiska, övernaturliga egenskaper som djuren i fablernas värld praktiskt taget aldrig uppvisar-där är de bara djur, om än talande och tänkande sådana, ofta i roller som symboliserar mänskliga fel och förtjänster.